Colliegrabbarna

Ni vet en sån här YES! känsla när hunden lyssnar.. Men egentligen så... är det ju inte så roligt när man blir förvånad över att hunden lyssnar, eller är det, det? Det är väll inte roligt att ha en hund som lyssnar super hela tiden? eller.. säg att det inte är så!:)

Iallafall...

Igår när jag var ute med Enso på en riktig långis, fick jag två stycken YES! upplevelser.

Första var iallafall när vi gick på en skogsväg och plötsligt flyger det upp en katt ur diket framför Enso (jag trodde det var en räv först, så ja fick lite kalla kårar) Enso är en bit framför mig & jag ser att han ser katten, han liksom fryser position med svansen rätt upp.. Bör säga att Enso inte har något alls emot katter, men att springa efter för att busa skulle kunna tänkas att han ville.. Jag säger åt honom att stanna, och han står stilla & detta brukar funka, vilket det gjorde nu också. Problemet brukar ligga i när jag kommer fram till honom, eller kallar in honom.. Då brukar han tänka att nu kör jag några ärevarv, jag harju ändå lyssnat och stått stilla.. Men igår så följde han vår bok til punkt och pricka, när jag var framme vid honom sa ja till honom att komma in i position, & där kom min plutt som om han aldrig gjorde annat. Sen fick ha fortsätta att springa lös, katten tänkte han inte ens på..

Sen till att komma till den andra yesyesyes!
Dum som jag var, tänkte jag träna lite lydnad på en plan med en vovve som var trött efter 1½ timmes promenad.. Men jag kunde bara inte gå förbi planen utan att gå dit och köra lite fotgående & inkallning.. & inkallning blev det. Plötsligt får jag inte med mig Enso när jag börjar gå fot, utan han sitter kvar (inte okej!), såjg går tillakaför att börja om, men då sticker han.. Han har nämligen spanat in en karl som kommer och går på cykelbanan bredvid planen.. Så tvärsöver planen far Enso, stackars karl tänker jag. Men sen, Enso hade inte bomull i öronen, inte så mycket iallafall.. När jag roppar på honom så stannar han, och efter ett par roppande så kommer han tillbaka till mig utan några virrvarr, & utan att Ens varit nära att spriga fram till karln! Yes!

Det jag menar är att.. även om vovven gör grejer som den egentligen inte ska, till exempel springa iväg..Så känns det som högsta vinsten när den kommer när man roppar. Enso valde faktskt mig framför både en katt och en karl igår.


Sen ska jag tillägga att i körde passivitetsträning nere vid tågstationen också. Vi satt 25min utanför stationen och väntade, Enso sa inte ett knyst.. Han lade sig ner avslappnat och tittade på alla människor, bilar, hundar som passerade. Underbart! detta hade inte gått för ett halvår sen. Det gäller att lära sig att slappna av fast dt händer massa omkring, man kan inte vara med på allt..