Finns det hjärterum, finns det stjärterum
uLångpromenad
Det är en avvägning det där med promenader, motion och så för unga hundar. Jag anser stenhårt att de inte bör motioneras regelbundet innan de är ett år. Men, samtidigt är det jätteviktigt för dem att de får röra sig och bygga upp muskler. Det mest optimala anser jag är att ha hunden lös, då den får möjlighet att gå i den takt den själv vill och får möjlighet att visa när den blir trött. Samt att just låta den bygga upp muskler, och det gör dem inte på långa asfaltspromenader, utan med bus, lek och skogspromenader.
Ruff har börjat att få följa med på ett par långpromenader i veckan, och då brukar vi stanna och gosa eller titta på folk, eller köra några övningar under promenaden för att bryta det monotoma gåendet. Sen vill jag uppmärksamma på att det är inga powerpromenader då han ska gå vid sidan i högt tempo hela tiden, utan det är promenader där han får strosa och lukta och upptäcka saker. Det gäller att skynda långsamt, och vara uppmärksam på att läsa sin hund, sen måste man komma ihåg att allt är individuellt.
En härlig bild
Ser ut att bli en fin höstdag idag :)
Nu blir det lite plugg innan.
Enso & Leo
Hurtta träningskoppel
Enso och Ruff har varsit träningskoppel + halsband. Som bara används när vi tränar, och jag älskar dem!
Det är Huttras halvstryp med tillhörande koppel, Énso har ett rött set, Ruff har ett grönt.
Ni ser dem skymta i deras pälsar, Måste ta ngn riktigt bra bild, de är så snygga & sköna! Dessutom är de pälsvänliga.
Enso har det längst till höger på bilden, och Ruff har det längst till vänster.
Enso har det röda i mitten, Ruff har det gröna till vänster om det röda. Invävd reflex, super!
In Action!
Apportering
Apporteringen, har verkligen varit en jobbig bit i våran hundträning. Det har gått skit dåligt, Enso har tyckt att den är äcklig, jag har tyckt det har varit tråkigt.. Men som med allt annat så handlar det om att jobba sig igenom de hårda bitarna. Och nu är apporteringen en rolig del i våran hundträning, tycker både Enso och jag.. Men det har bokstavligt talat krävts både blod, svett och tårar för att komma dit vi är idag. Här om dagen blev jag hur lycklig som helst, han kunde sätta sig och hålla kvar apporten och han tog den i sittande ställning och höll kvar den.
Det är bara att fortsätta kämpa! ;d såsmåning om så kommer det där stadgandet att finnas där, men än
sålänge lever vi på de små framstegen! :)
Det som fungerar bäst i våran träning, är just det att få Enso att öva på att hålla apporten och ta den i olika situationer. Och framförallt att hålla kvar den i munnen, han har haft en tendens att bara greppa löst, så att den liksom tippar ur munnen. & det är i regel mycket lättare för dem att hålla den i munnen i rörelse. Så jag kan säga att det är ganska många varv runt lydnadsplanen som vi har sprungit ihop och han fått uppmuntrande ord och belöning när han håller apporten. I början höll han bara kvar den om vi hade racer fart och matte var sprallig, men vi har jobbat oss nedåt. Nu kan han gå fot och hålla kvar den långa sträcker, och han fixar tempoväxlingar där vi går jättesakta, står stilla och tillochmed att som jag nämnde ovan, att sätta sig med den.
& kom ihåg det viktigaste, belöna bara när du tar apporten från hunden, eller när han lämnar den på kommando. Aldrig när den kommer nästan ända fram men spottar ut den innan. Det gäller att vara på tårna som hundförare.
Nu är det roligt att apportera!
BRRR!
Vid lunch gick vi och mötte Martin och Leo, sedan gick vi och släppte hundarna så att de fick springa av sig. De blev helt vilda av att se varandra och då kan jag säga att två små colliegrabbar som blir glada, blir starka!! Men när de hade fått springa av sig lite gick vi vidare till en park i närheten och körde lite uppletande. Inte det mest optimala om man ska vara petig, tre taggade hundar, spöregn och frusnen matte och husse. Men vi vallade av en ruta och lät varje hund få två skick var.
Enso fick sitta och stanna och se mig gå ut i rutan med två leksaker, det var ojämt och högt gräs i rutan så grejerna gömdes ganska bra. Dock var det en ruta som vi hittade flera högar hundskit i, och jag vet att många hundar går det, men vafan lite störningar! haha. Enso hämtade första saken utan större problem, förutom att han snubblade och ramlade, hehe. Han spran ut direkt på andra saken men den ville han inte ta i munnen och komma med.... Sen fick han ett skick då jag gått ut och gömt en påsklämma i rutan, och den hittade han och kom med! ;d
Ruff fick ett skick på en leksak och ett på påsklämman, han hittade båda! och kom med. Dock när han skulle ta påsklämman kom Enso farande och skulle hjälpa till haha, så han fick ta in den från rutan. Enso låg en bit bort lös på kommando, men frestningen blev tillslut för stor..
Alla vovvar behöver fortfarande bitvis lite puschning för att komma in med grejerna, inte så att de inte hittar och tar dem, för det är de jätteduktiga på, men just att "orka" bära den hela vägen ut ur rutan. Ruff har så bråttom så att han tappar saken i farten och upptäcker inte att han kommer ut utan den..
Men för lite aktivering, duger detta uppletande bra! Annars föredrar jag mer organiserat, men det krävs ju att man till en början med, inte har tre taggade hundar bredvid rutan ;p
Men nu har jag fått i mig en kopp kaffe, och vovvarna ligger ute i hallen och torkar :)
Vikt
De är lagom i hullet, definitivt inte smala, och inte tjocka.
Och i februari 2010, När Enso var 7 månader lite drygt, så vägde han 21 kilo.. och var ca: 55 cm i mankhöjd. Hmmpf.
När man får den där lyckokänslan i magen..
I söndags var det dags för hundkurs för Enso. Spår och Sök stod på schemat :)
Vi började med att spåra, Enso fick ett spår med 2 spårpinnar och 2 kampleksaker. Han for iväg i bra fart, näsan slickad mot backen och höll sig klockrent till spåret, förstå var de båda spårpinnarna utlagda, första pinnen 50m, från start, andra pinnen 100m in på spåret. Han markerade båda spårpinnarna klockrent´, tog upp dem direkt och kom till mig med dem. ÅH, duktiga vovve! Sedan fortsatte spåret och han hittade leksakerna och vi busade lite, och det bästa är att han så självklart tar upp spåret igen när man har busat, bara stoppa undan leksaken så far han iväg igen. Så bra som han spårade då, det har han aldrig gjort. Just det med att ha snoken i backen heeela tiden, inte slå något när han går, och skit bra markering! Det är när allt sitter sådär, som man blir helt lycklig i magen. Då är det inte svårt att visa hunden lite kärlek :)
& som grädde på moset, i belöning för Enso så fick han köra sök :)
Först körde vi två skick dä han fick se att en figurant gick in i skogen, men sen fick han inte se mer. Figgen gick lite snirklar och gömde sig, och jag skickade Enso längre ner i rutan. Han tog dem klockrent! Det är en fröjd att se honom arbeta så bra nu! Sedan gjorde vi ett skick då han fick se att två figgar gick in i skogen på varsin sida av sökrutan, sen gick vi iväg och distraherade honom och skickade honom först på den ena figgen, vilken han tog klockrent, sen skickade vi honom på den andra figgen, som jag själv var väldigt ösäker på om han skulle ta, för det första har vi inte kört med två figgar innan och Enso var mest fokuserad på den första figgen som gick ut och såg inte så noga att det försvann in en till i skogen, plus att han hade ju ingen direkt minnesbild innan, eftersom han fått springa och söka upp en annan innan. Men stolt blev matte när han utan tvekan gav sig iväg ut bland granarna och snåren och tog figgen direkt.
Ibland är det inte svårt att älska sin hund! <3
ibland är det dock lite svårare.... som när de ska hoppa på allt och alla..
Projekt spår med glad långnäsa.
Här är iallafall Ruffen med matte i släptåg ute i skogen.
Martin gick ut ett spår åt Ruff, när Ruff fick se honom gå iväg och sen spåra till honom. Blev väll inte så mkt till spår, för han fick bara vänta typ 10 minuter. Just för att jag vill att han ska bli riktigt taggad och ha god fart! Och komma åt att han använder näsan. Och det blev lyckat, Ruff for iväg i världens fart, väldigt ivrig och slog endel åt sidorna, men där kom det viktiga, nosen används för att komma in på spåret igen och hitta Martin, där glädjen blev total! :) Ruff fick två sådana spår med olika längd. Nu känns det super att ge honom ett spår med längre liggtid och svårare utformning nästa vecka! Detta var en superuppladdning. Jag tycker att det är jätteviktigt med sådana här motivationsspår!
Kompisar
Grabbarna leker super ihop! ;d fast Leo är lite,lite, för snabb :p Men Enso och Leo springer nästan lika, Enso hinner inte med riktigt i kurverna bara. Ruff han springer bakom :p
MT
På Ensos MH, (mentalbeskrivningen) som gjordes för ett år sedan, där hade han ingen skottberördhet överhuvudtaget (1:a på skottet). Men under förra nyår blev han skrämd, vilket är jättesynd och som uppenbarligen har satt sina spår.
Men jag tänker inte låta Enso gå genom livet och vara rädd för skott, för det är ingenting som fanns där från början hos honom. Så vi ska jobba för att få honom att känna sig trygg med detta igen. Sen kan man ju svära lite över dem som skjuter av raketer precis bakom en och mot en när man går med hund.. Men det är en annan femma!
