Colliegrabbarna

Apporteringen, har verkligen varit en jobbig bit i våran hundträning. Det har gått skit dåligt, Enso har tyckt att den är äcklig, jag har tyckt det har varit tråkigt.. Men som med allt annat så handlar det om att jobba sig igenom de hårda bitarna. Och nu är apporteringen en rolig del i våran hundträning, tycker både Enso och jag.. Men det har bokstavligt talat krävts både blod, svett och tårar för att komma dit vi är idag. Här om dagen blev jag hur lycklig som helst, han kunde sätta sig och hålla kvar apporten och han tog den i sittande ställning och höll kvar den.

Det är bara att fortsätta kämpa! ;d såsmåning om så kommer det där stadgandet att finnas där, men än
sålänge lever vi på de små framstegen! :)


Det som fungerar bäst i våran träning, är just det att få Enso att öva på att hålla apporten och ta den i olika situationer. Och framförallt att hålla kvar den i munnen, han har haft en tendens att bara greppa löst, så att den liksom tippar ur munnen. & det är i regel mycket lättare för dem att hålla den i munnen i rörelse. Så jag kan säga att det är ganska många varv runt lydnadsplanen som vi har sprungit ihop och han fått uppmuntrande ord och belöning när han håller apporten. I början höll han bara kvar den om vi hade racer fart och matte var sprallig, men vi har jobbat oss nedåt. Nu kan han gå fot och hålla kvar den långa sträcker, och han fixar tempoväxlingar där vi går jättesakta, står stilla och tillochmed att som jag nämnde ovan, att sätta sig med den.

& kom ihåg det viktigaste, belöna bara när du tar apporten från hunden, eller när han lämnar den på kommando. Aldrig när den kommer nästan ända fram men spottar ut den innan. Det gäller att vara på tårna som hundförare.

Nu är det roligt att apportera!